…var vad jag sa till mig själv efter jobbet idag när jag liksom inte kunde förmå mig att komma på vad jag skulle uträtta inne på gymmet. Trots att jag har 10 steg från jobbet in till träningshimlen så kändes det för långt att gå och jag insåg samtidigt att jag inte hade speciellt många muskler på kroppen som inte var drabbade av träningsvärk…helst inte min överkropp efter gårdagens h*lvetespass.
Efter en snabb titt i kalendern insåg jag att min senaste vilodag inföll lördagen den 5 februari, och saken var klar. VILA blev den nya planen, och efter en snabb sväng in till vår kära kiropraktor som terroriserade min gluteus med en låååång nål tog jag min dator och satte mig på ett fik med en sojalatte istället. Värt. Kaffet kom till råga på allt utan att jag behövde beställa och notan gick på noll kronor…kanske har varit där liiite för ofta va?
Efter lite allmänt mailande, snackande och pysslande begav jag mig hemåt…och blev plötsligt hur glad som helst när jag kom på att jag hade ett paket att hämta ut. Ännu gladare blev jag när paketet var exakt så rosa och kul som jag misstänkte…welcome våren säger jag bara och tänker behålla mina nya och jätteglada skor på tills gräsmattorna är gröna!
Chill i soffan och inte ett enda knop i onödan är nu planen för kvällen, för imorgon är det fredag och då vankas det tidigt jobb, ett hårt träningspass och sist men inte minst en spelning med den här fantastiskt fina och skönsjungande kvinnan…som man inte missar. O’Learys i Gamla Stan är platsen, och alla som kan borde faktiskt vara där och fira in helgen med ett glas rött med mig…så det så.
Hur har ni det idag – träning eller soffdeg?